Kommer vi att få se fler räntehöjningar? Hur mycket högre kostnader per månad har vi råd med undrar en och annan bolånetagare idag.
Backar vi bandet bara drygt ett år tillbaka så kunde väl de flesta av oss inte förutse att vi skulle få se en rekordhög ränteökningstakt.
Den amerikanska centralbanken som är vägledande tog taktpinnen men fick efter plötslig paus i räntehöjning många att börja hoppas på att vi nu sett slutet på dem. Vänteläget berodde på att några regionala banker i USA gått i konkurs och nu vågade Fed inte gå för hårt fram för att riskera att fler skulle gå under eller i förlängningen att det skulle knäcka ekonomin. Det hela ser i skrivande stund ut att vara en isolerad händelse och inflationstakten har stadigt minskat i USA och de flesta ser nu ljuset i tunneln med räntehöjningar.
Senare i konjunkturen ligger Sverige och Europa. Ett tecken på det är att vi inte fått ned inflationen lika snabbt som USA. Sverige är dock till stor del styrda av den europeiska centralbankens räntebesked då Sverige har en rörlig växelkurs och vår mindre marknad är mer utsatt för risker. Oavsett om man bor i Nebraska, Göteborg eller Bremen är man hårt ansatt av höga ränteutgifter och svaret från ECB är inte så lugnande.
Det kom ett svävande besked av en ECB-ledamot så sent som idag. Denne uppger nu att fältet är väldigt öppet för räntehöjningar i september. Tecken på sänkt inflation är förvisso “uppmuntrande”, men inget besked för den högt skuldsatta som ger några bestående förhoppningar. Han sätter tummen på en öm punkt, nämligen hur länge den höga räntan håller i sig. Tiden med höga räntor ses som mer betydelsefull än vid vilken räntenivå som blir toppen. Det är något som knappast svenska bolånare vill höra. “Håll i och håll ut”, Stefan Löfvens bevingade ord under pandemin, har satt vårt tålamod på prov länge nog.
Men många har en stor del av tuffare tider framför sig. För många med fast ränta har fram tills nyligen (eller fortfarande) kunnat dra nytta av att de förhandlat i ett läge med lägre ränta. För de skuldsatta kommer dock verkligheten bli ett bryskt uppvaknande när ett nytt avtal med banken ska skrivas.
En bekant sa nyligen att han tidigare nästan har skämts för att det varit så billigt att bo men nu är det åt andra hållet istället. Det börjar kännas rejält med en ränta som närmar sig 5 procent. Den som tittar på Blocket kan alltså räkna med ett högre utbud av husbilar, husvagnar eller till och med “andra”-bilen för många hushåll.
Med risk för att vara anekdotisk kan man snabbt notera att de med fritidsfastigheter i bästa läge fortfarande försöker hålla kvar den tidigare höga prisbilden med näbbar och klor. Det är inte otänkbart att utländska köpare med konton i euro eller dollar kan göra sig ett rejält kap här.
Eftersom det inte är valår kan vi i alla fall slippa dyrt valfläsk. Ett pengaregn över den breda allmänheten skulle riskera att förvärra inflationen. Den svenske riksbankschefen Erik Thedéen uppgav kort och gott i en intervju nyligen att svenska politiker får bestämma sin egen agenda själv men att det “viktigaste verktyget som vi har, det är att vi sköter svensk ekonomi”
I den positiva vågskålen har Sverige en god lönebildning, ordning på statsfinanserna och en välutbildad arbetskraft. Det har dock inte kompenserat för den negativa vågskålen som tyngs av en högt skuldsatt fastighetssektor. Svenska kronan rasar, vi får en importerad inflation och måste höja räntan ännu mer än ECB för att hålla uppe värdet på kronan.
En av dem som tror att vi kommer att få se en fortsatt ökning av räntan är Nordea som hänvisar till den svaga kronan. Storbanken räknar med en höjning med 0,25 procentenheter till 4,00 procent. Nordea utesluter inte heller en ökning även i november.
Bankens prognos är att styrräntan kommer att sänkas till 3,00 procent i december 2024.
En kraftigt minskad byggproduktion minskar utbudet vilket dämpar prisfallet på sikt. Det svåra är dock att se hur det ska komma in några nya köpare på bostadsmarknaden. Att spara till en insats i en tid med skenande priser kan vara tufft även för den med en bra inkomst och en disciplinerad privatekonomi.
